Restaureringsideologierna och det hantverksbaserade underhållet

Abstract

Den europeiska synen på monumentvård, formulerad bl.a. i det så kallade Venedigdokumentet från 1964, utgår från att den materiella substansen, den huggna stenen, den bilade bjälken, är "bärare av det historiska budskapet". I materialet finns de viktigaste spåren, kanske alla, av en försvunnen kunskap, av idéer och ideal. Erfarenheten visar allt tydligare att vi måste tillägna oss motsvarade teknik, det gamla hantverkskunnandet, för att få monumentet att överleva. I Kina och speciellt i Japan har hantverkarens kunskap det starkare skyddet. Det fysiska resultatet, templet, svärdet etc. har där inte samma prioritet.