Om helhet och tvärfacklighet och om avstandet mellan Bauhaus och Frankfurt

Abstract

I denna artikel diskuterar Stig Nordqvist den komplicerade, men nödvändiga, distinktionen mellan samhällsvetenskap och samhällsplanering. Han utgår frän en jämförelse mellan tvä berömda tvärdisciplinära projekt - dels Frankfurtskolans tvärvetenskapligaförsök att skapa ett helhetsperspektiv på samhället, utifrån en sammansmältning av ståndpunkter från psykoanalys, marxism, weberiansk sociologi, nationalekonomi osv - dels Bauhausskolans försök att skapa en konstnärlig helhet av olika konstformer och olika samhällsvetenskaper.

En viktig orsak till de problem som drabbade dessa två projekt, ligger enligt Nordqvist i den gemensamma strävan efter helhet. Denna helhetssträvan kan, om än omedvetet, leda till att auktoritära tendenser i samhället snarare stärks än försvagas. I varjefall leder helhetsbegreppet på grund av sin mångtydighet och svaghet, till svårhanterliga teori- och metodproblem, som ofta visar sig i alltför grova och alltför enkla beskrivningsmodeller och alltför rigida handlingsprogram.