Påminnelse om ett förlorat minne - Daniel Libeskind och den Andre

Abstract

För den till synes omöjliga uppgiften att skapa ett judiskt museum i Berlin presenterar Daniel Libeskind inte några färdiga lösningar. Projektet väcker snarare frågor som inte bara handlar om judarnas historia utan även om vår gemensamma västerländska världsbild.

Det sätt som Jaget - enligt psykoanalytikern Jacques Lacan - konstitueras har likheter med det sätten ideologi struktureras; centralt i båda fallen finner vi språkets funktion som symbolbärare. Endast om vi kan lära oss handskas med språket och dess symboler kan vi förstå oss själva och våra handlingar och därigenom förhoppningsvis bli bättre rustade att undvika fasor liknande de under Andra världskriget. Genom att undvika symboler litar Libeskind istället till vår förmåga till inlevelse och empati, tomrummet och frånvaron blir i hans arkitektur det centrala.

I syfte att analysera den dekonstruktivistiska kritiken av modernismen gör här
artikelförfattaren jämförelser mellan Daniel Libeskinds arkitektur och psykoanalytikern Jacques Lacans teorier om hur Jaget först konstitueras.