Vegetationsplanering i Uppsala under 200 år - Ideal, funktion och historiska avtryck
Abstract
Grönskan i städer fortsätter att minska, i Sverige såväl som globalt, trots att konventioner och policyer betonar dess vikt för funktioner kopplade till människors hälsa, klimatanpassning och biologisk mångfald. Ett sätt att få ökad förståelse för och kunna ta hänsyn till existerande vegetation i städer, är att blicka bakåt och undersöka anledningen till varför en viss typ av vegetation en gång i tiden etablerades. Det finns dock inte så många studier som visar på kopplingen mellan typ av grönska, samhällsideal, politik, design och funktion över längre tid. Den övervägande delen studier av urban grönska rör sig ofta enbart om några få decennier och är mer översiktliga. Syftet med denna artikel är att undersöka användningen av vegetation och förändringarna i vegetationsplaneringen i Uppsala under de sista decennierna av 1700-talet, hela 1800-talet och 1900-talet mot bakgrund av sociala, strukturekonomiska och teknologiska förändringar som ägde rum under samma tid i Sverige och Europa.
Den här artikeln visar att flera gröna strukturer i Uppsala bär spår av de ideal och uttryck som växte fram i övriga Europa och att utvecklingen i Uppsala i flera fall har ägt rum förvånansvärt samtida med utvecklingen på kontinenten. Uppsala präglas dock av ett kallare klimat än kontinenten med kortare växtsäsong vilket betyder begränsade möjliga växtval och svagare vegetationstillväxt.
Med stöd i samtidens stadsplaneringsideal samt politiska och organisatoriska förutsättningar redovisas hur planering och användning av träd och buskar i det offentliga rummet i Uppsala utvecklats över tid. Vegetationsplaneringen beskrivs utifrån praktiska funktioner som brand- och vindskydd (sent 1700-tal, tidigt 1800-tal), som resurs för förbättrad folkhälsa (sent 1700-tal, tidigt 1800-tal), sociala möten (mitten 1800-tal), fysisk aktivitet och naturkontakt (från tidigt 1900-tal) samt biologisk mångfald och hållbar stadsmiljön (1900-talets sista decennier). Utöver de praktiska funktionerna har betydelsen av estetiska värden och försköning enligt tidens ideal påverkat planeringen.
Enskilda individers position och driftighet har under alla perioder spelat en stor roll för vegetationsplaneringens organisation, politiska beslut och finansiering av offentliga parker och planteringar i Uppsala. Artikeln landar i en för Uppsala användbar typologi för att illustrera vegetationsutvecklingen i olika delar av staden. Sammantaget har estetik och försköning i regel spelat en underordnad roll gentemot funktion i motiveringen till vegetationsplaneringen, något som till viss del återspeglas än idag.
Summary in English
In this article, the use of vegetation in urban public spaces in Uppsala, Sweden, is discussed. A period of two hundred years is covered, starting from the end of the 18th century. The survey shows that several green structures in Uppsala are inspired by the ideals and expressions that emerged in the rest of Europe during the period. The development in Uppsala has, in many cases, taken place surprisingly soon after the development on the continent. Uppsalas adoption of foreign ideals has, however, been characterized by the citys harder climate, which has limited the choice of hardy trees and shrubs, as well as vegetation growth.
Supported by documented contemporary urban planning ideals as well as political and organizational preconditions, the article shows how the use of trees and shrubs in the urban public space in Uppsala developed over time. The use of vegetation has been justified on the basis of practical requirements such as fire and wind protection (late 1700s, early 1800s), improved public health (late 1700s, early 1800s), social meetings (mid-19th century), promoting physical activity and contact with nature (from the early 1900s) and, finally, on the role of urban green structure in improving biodiversity and contributing to a cleaner environment (last decades of the 1900s). In parallel, the importance of aesthetic values and beautification has been emphasized.
For each period in the development of public parks and plantations in Uppsala, the position and initiatives among key stakeholders have played a major role in the organization of vegetation planning, political decisions and funding. The article ends in a typology to illustrate the development of vegetation use in different ways and sites in Uppsala.
Den här artikeln visar att flera gröna strukturer i Uppsala bär spår av de ideal och uttryck som växte fram i övriga Europa och att utvecklingen i Uppsala i flera fall har ägt rum förvånansvärt samtida med utvecklingen på kontinenten. Uppsala präglas dock av ett kallare klimat än kontinenten med kortare växtsäsong vilket betyder begränsade möjliga växtval och svagare vegetationstillväxt.
Med stöd i samtidens stadsplaneringsideal samt politiska och organisatoriska förutsättningar redovisas hur planering och användning av träd och buskar i det offentliga rummet i Uppsala utvecklats över tid. Vegetationsplaneringen beskrivs utifrån praktiska funktioner som brand- och vindskydd (sent 1700-tal, tidigt 1800-tal), som resurs för förbättrad folkhälsa (sent 1700-tal, tidigt 1800-tal), sociala möten (mitten 1800-tal), fysisk aktivitet och naturkontakt (från tidigt 1900-tal) samt biologisk mångfald och hållbar stadsmiljön (1900-talets sista decennier). Utöver de praktiska funktionerna har betydelsen av estetiska värden och försköning enligt tidens ideal påverkat planeringen.
Enskilda individers position och driftighet har under alla perioder spelat en stor roll för vegetationsplaneringens organisation, politiska beslut och finansiering av offentliga parker och planteringar i Uppsala. Artikeln landar i en för Uppsala användbar typologi för att illustrera vegetationsutvecklingen i olika delar av staden. Sammantaget har estetik och försköning i regel spelat en underordnad roll gentemot funktion i motiveringen till vegetationsplaneringen, något som till viss del återspeglas än idag.
Summary in English
In this article, the use of vegetation in urban public spaces in Uppsala, Sweden, is discussed. A period of two hundred years is covered, starting from the end of the 18th century. The survey shows that several green structures in Uppsala are inspired by the ideals and expressions that emerged in the rest of Europe during the period. The development in Uppsala has, in many cases, taken place surprisingly soon after the development on the continent. Uppsalas adoption of foreign ideals has, however, been characterized by the citys harder climate, which has limited the choice of hardy trees and shrubs, as well as vegetation growth.
Supported by documented contemporary urban planning ideals as well as political and organizational preconditions, the article shows how the use of trees and shrubs in the urban public space in Uppsala developed over time. The use of vegetation has been justified on the basis of practical requirements such as fire and wind protection (late 1700s, early 1800s), improved public health (late 1700s, early 1800s), social meetings (mid-19th century), promoting physical activity and contact with nature (from the early 1900s) and, finally, on the role of urban green structure in improving biodiversity and contributing to a cleaner environment (last decades of the 1900s). In parallel, the importance of aesthetic values and beautification has been emphasized.
For each period in the development of public parks and plantations in Uppsala, the position and initiatives among key stakeholders have played a major role in the organization of vegetation planning, political decisions and funding. The article ends in a typology to illustrate the development of vegetation use in different ways and sites in Uppsala.
Refbacks
- There are currently no refbacks.